2010-09-21

Sverigedemokraterna och medias ansvar

Så har vi då ett främlingsfientligt parti i riksdagen. Och även om jag håller med Daniel Poohl om att det i grund och botten handlar om att det finns väljare som gillar partiets rasistiska politik, och att det är grundproblemet som måste hanteras, så är det relevant att också utkräva ansvar inte bara av de etablerade partierna utan också av media.

Media som nu springer ned varandra i sin iver att visa sin avsky och sitt fantastiska engagemang mot rasism. Men var fanns engagemanget före valet? Och var fanns engagemanget för valet och själva politiken?

Media har ett uppdrag att på ett sakligt och objektivt sätt granska partierna och politiken och presentera information för medborgarna. Det ansvaret tog man inte. Istället bedrev man valkampanj på nyhetsplats, producerade skrämmande usla texter och snaskade i "skandaler". Man matade väljarna med ändlösa opinionsundersökningar utan djupare analys, "spännande" kändisars åsikter och tävlingar. Det dök till och med upp en helt ny programform, det politiska underhållningsprogrammet.

När det som den genomsnittlige väljaren egentligen behöver få veta är vad partierna vill göra, hur kapabla de är att driva sin politik och vad denna politik i verkligheten, objektivt analyserad, egentligen innebär. Istället dumförklarade man väljarna och gav dem den valrörelse man hoppades skulle sälja mest annonser.

Medias inställning till valrörelsen som kommersiell cirkusföreställning påverkade också bevakningen av Sverigedemokraterna. Redan sommaren 2009 konstaterades det i ett arbete från journalistprogrammet vid Göteborgs Universitet att medierna brast i sitt uppdrag att granska makten vad gällde Sverigedemokraterna. Det handlade om att det saknades resonemang om Sverigedemokraternas bakomliggande ideologi samt undersökningar av vad SD faktiskt gjort och inte gjort i kommuner där de har makt. Ändå fortsatte media att antingen låtsas som om partiet inte fanns eller att på ett schablonartat sätt skrika rasism så fort de sa något. Analyserna, resonemanget och den grävande journalistiken lyste med sin frånvaro. Möjligen kunde man kosta på sig analyser det när man resonerade om hur man borde granska SD. Men längre än så kom man sällan.

Nu publicerar Expressen en genomgång av vad Sverigedemokraterna gjort i kommunpolitiken. Om den artikeln kommit före valet hade kanske inte partiet fått 609 mandat i 245 kommuner. Tänk om väljarna hade fått läsa i tidningen att av 62 tomma stolar i kommunfullmäktige i olika kommuner tillhörde alla utom sex stycken Sverigedemokraterna. Och att de ändå tog emot skattefinansierat partistöd för dessa tomma stolar. Då kanske fler hade tvekat inför att ge dem sin röst i valet.

Och även om givetvis en hel del av Sverigedemokraternas väljare röstade på partiet just för att de ogillar invandring eller invandrare, så kanske en del av dem ändå skulle avstått, om de även strax innan valet fått se analyser av SDs politik, fått se hur experter dömer ut de påståenden som Sverigedemokraterna bygger sin rasistiska politik på. En del kvinnliga väljare hade kanske också valt ett annat konservativt parti som inte i grunden är emot den fria aborträtten, om media lite bättre synliggjort den delen av SDs politik. Det finns mycket som media kunde ha belyst, innan valet. Nu i efterhand ser ivern mest ut som dåligt samvete. Och dåligt samvete bör man kanske ha.

Ingen kan, eller bör, i dagsläget svära sig fri från ansvar. Som media agerat under denna valrörelse finns det en risk att allmänhetens förtroende sjunker. Man behöver förmodligen granska sitt eget agerande, om inte för demokratins och yttrandefrihetens skull så åtminstone för att återställa förtroendet hos sina läsare. Inte minst mot bakgrund av valresultatet.

Läs också Anna-Lena Lodenius artikel om att vi inte bör gör om Danmarks misstag. Ett minst lika viktigt tema.

Andra bloggar om att SD kommit in i riksdagen: Livskraft och politik, Politiska betraktelser, Johan Westerholm, 之乎者也, Attila, Westerstrand, Massmedia om invandrare, flyktingar och rasism

Etiketter: , , , ,