2010-03-01

Unga transpersoner - Transpolitik del 3

En del läsare kanske frågar sig varför jag lyfter just unga transpersoner, som en särskild grupp? Behöver vi inte satsa på alla unga, behöver inte alla transpersoner mer av samhällets stöd? Jo, men just gruppen unga transpersoner är extra utsatta, i jämförelse med andra unga. Och just unga transpersoner får mycket mindre av samhällets stöd, i jämförelse med andra unga.

27% av alla transungdomar hade någon gång har försökt ta livet av sig, enligt Folkhälsoinstitutets undersökning från 2005.(sid.37) Andra studier visar på problem med allt från familjerelationer, dålig självkänsla, rädsla för våld till högre utsatthet för våld och sexuella övergrepp (sid.14 & 29 i "Effekter av heteronormen" RFSL Ungdom). Unga transpersoner mår helt enkelt väldigt mycket sämre än andra unga! Det pågår en studie för att se hur problemen ser ut och vilka åtgärder som behövs, men redan baserat på den kunskap som finns hos transpersoner själva kan en hel del sägas.

Unga transpersoner som behöver byta juridiskt kön måste tillåtas göra det. Inga människor bör tvingas leva med "hemliga identiteter" och vara rädda att tvångsoutas eller avslöja sin medicinska historia bara för att de legitimerar sig. Till och med landstinget börjar inse vidden av problemet. Och visst vore det bättre att den lilla andelen minderåriga transsexuella som, även enligt sin läkare, verkligen behöver genomgå könskorrigerande kirurgi innan de fyller arton, kan göra det under kontrollerade former i Sverige? Istället för att som nu tvingas lita till rika och förstående föräldrar som ordnar operationer utomlands.

Men problemen handlar om mer än rätten till vård och nytt juridiskt kön. Den vård som unga transsexuella redan idag egentligen ska ha tillgång till, utredning och all behandling utom könskorrigerande operationer, den är i praktiken bara tillgänglig i Region Skåne och Stockholms Läns Landsting. Det är bara där kompetensen finns, och köerna ökar för närvarande dramatiskt. Det behövs mycket mer resurser till vården för unga transsexuella, suicidala tonåringar ska inte stå i årslånga vårdköer!

Unga transpersoner är också så många fler än de transsexuella ungdomarna. Det handlar om alla unga transpersoner, ungdomar som samtidigt med sina egna identitetskriser måste hantera kränkande studielitteratur, mobbande klasskamrater, nedlåtande lärare och ibland även avståndstagande föräldrar, våld, hot och hat. Brist på positiva förebilder, brist på föreningsliv som bejakar och stödjer deras identitet, utstängande normer och en total brist på information är vardag för dem. Och det är väldigt ont om transkompetent hjälp, ungdomarna riskerar att utsättas för förnyade kränkningar när de söker stöd.

Det satsas också väldigt lite på organisationer som kan vara ett stöd, olika trans- och HBT-organisationer, får inga eller mycket lite organisationsstöd. De tre transorganisationerna får, ihop med de två ungdoms-HBTorganisationerna sammanlagt knappt 1,7 miljoner i organisations´bidrag, större delen till HBT-organisationerna och ingenting till KIM och INIS. Samtidigt satsar samhället nästan 8 miljoner på Credo och Ny Generation, som båda står Livets Ord och trosrörelsen nära, och ytterligare 8,5 miljoner på organisationer som Pingst ung, Riksförbundet Sveriges Unga katoliker och Syrisk Ortodoxa Kyrkans Unga. Resultat: 16,5 miljoner till organisationer som är direkt fientliga eller åtminstone rätt tveksamma till transungsdomar, och 1,7 miljoner till de som är stödjande och bekräftande och ett föreningsliv i övrigt som kan ha nog så stora fördomar om transpersoner. Det behövs mer pengar till transorganisationer, och projekt som stöder transungdomar!

Det skulle också behövas ungdomsmottagningar med transkompetens, åtmintone en i varje landsting. Transungdomar har samma rätt att få stöd av skolkuratorn som alla andra elever, men med bristen på transkompetens hos elevvårdande personal är det inte så i praktiken. Alla elever har rätt att slippa läsa studielitteratur som kränker dem, men ska det gälla transungdomar måste man först rensa ut de skolböcker som har fördomsfulla och kränkande omdömen om transpersoner. Det borde också vara självklart att skolorna kan vända sig till Skolverket för att få råd om förebyggande jämlikhetsarbete som inkluderar även transeleverna, de är ju trots allt inkluderade i diskrimineringslagen. Men de resurserna eller kompetensen har inte Skolverket idag.

Det skulle också behövas fortbildningprojekt för idrottsrörelsen och personal på ungdomsgårdar, så de kan fungera som ett stöd för de transungdomar som saknar stöd på andra håll. En HBT-ungdomsgård i varje kommun vore idealet! Men då behövs det att politiker begriper nyttan med dem, och skjuter till pengar. Även transungdomar behöver tillgång till ett bra föreningsliv och trygga samlingsplatser där de känner sig bekräftade!

Och för de transungdomar som halkat snett och behöver hjälp av socialtjänsten är det mycket viktigt att socialtjänsten verkligen har transkompetens. För hur fel och farligt kan det inte bli om man tvångsplacerar en transtjej på ett §12-hem för killar? Och hur får man som fältassistent en missbrukande transkilles förtroende om man inte ens använder rätt pronomen? Bristen på transkompetens hos landets socialtjänster är akut, och det är transungdomarna som får betala priset.

Etiketter: , , , , , ,

0 Comments:

Skicka en kommentar

Links to this post:

Skapa en länk

<< Home