2010-02-27

Skydda transpersoner mot hat och transfobi! - Transpolitik del 2

Samhället är inte bara dåligt på att skydda transpersoner mot hatbrott och allmän transfobi, man lägger inte ens märke till problemen. Det är bara helt nyligen som Brottförebyggande rådet börjat föra statistik över hatbrott på transfobisk grund. Samtidigt räckte det för min del att börja fråga runt i transcommunityt för att hitta det ena hatbrottet efter det andra, det märkte jag när jag inför TransGender Day of Rememberence 2008 satte ihop ett föredrag om hatbrott mot transpersoner. Men större delen var inte ens polisanmälda, och för de som anmälts hade förundersökningen lagts ned. Enligt Folkhälsoinstituets rapport "Hälsa på lika villkor? - Hälsa och livsvillkor bland HBT-personer" (s. 76) hade 34% av alla transpersoner någon gång blivit utsatta för våld eller trakasserier på grund av sin könsidentitet eller sitt könsuttryck. Det vanligaste var verbala trakasserier och sexuella trakasserier, men hot och våld förekom också. Och detta påverkar transpersoners liv. 29 procent hade enligt samma undersökning (s. 68) hade avstått från att gå ut ensamma av rädsla för att bli överfallna, 59 procent var generellt sett rädda att bli utsatta för våld och trakasserier på grund av att de var transpersoner.

Mot bakgrund av FHIs rapport och vad vi vet om homofoba hatbrott kan man anta att transpersoner ofta utsätts för verbala kränkningar, hot, skadegörelse och förmodligen också våld, enbart på grund av förövarens transfobi och hat mot transpersoner. Vi kan också anta att stora delar av transcommunityt påverkas negativt av detta och lever med en rädsla. Men mot bakgrund av det lilla antalet anmälda hatbrott med transfobiska motiv kan kanske man dra slutsatsen att transpersoner sällan polisanmäler sånt här. Kanske beror det på en rädsla för bristande transkompetens, eller för att inte tas på allvar.

Om transpersoner inte tas på allvar när man anmäler trakasserier, skadegörelse, hot eller våld är det tyvärr inte så konstigt. För faktum är att transpersoner inte ens finns tydligt inskrivna i den straffskärpningsregel (BrB 29kap 2§ 7 p) som anger att "om ett motiv för brottet varit att kränka en person, en folkgrupp eller en annan sådan grupp av personer på grund av ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse, sexuell läggning eller annan liknande omständighet..." så ska det anses vara en försvårande omständighet och ge ett strängare straff. Slutklämmen, "annan liknande omständighet" kan förmodligen användas för att få ett transfobiskt brott till ett hatbrott, men hittills finns inga sådan prejudicerande fall. Precis som det inte fanns några sådana prejudicerande fall med homofoba hatbrott innan sexuell läggning skrevs in i straffskärpningsregeln 2003. Transpersoner omfattas inte heller av förbudet mot hets mot folkgrupp. Någon tyngre forskning om hatbrott mot transpersoner finns inte heller. Så hur ska en polis som aldrig träffat på en öppen transperson i hela sitt liv kunna agera med kompetens och göra rätt, när en transvestit kommer och vill anmäla en transfobisk misshandel?

Ska man komma tillrätta med det hat, hot och våld som transpersoner utsätts enbart för att de är transpersoner måste man först förmå transpersoner att anmäla och förmå polis och åklagarväsende att ta transfobiska hatbrott på allvar. För att åstadkomma det måste man uppmärksamma problemet och börja analysera det.
*Transpersoner måste omfattas av hatbrotts- och hetslagstiftningen!
*Det måste genomföras informationskampanjer till målgruppen!
*Det behövs en myndighet som initierar och följer upp forskning om hatbrott mot transpersoner!


Det behövs också pro-aktivt arbete mot transfobiska hatbrott. Man kan inte enbart satsa på bestraffning, att förebygga brott måste alltid vara en del av arbetet mot ett tryggare samhälle om man verkligen vill förändra något. Därför behövs det undersökningar om hur transfobin i samhället ser ut, och vad den beror på. Forum för Levande historia har gjort sådana undersökningar bland annat när det gäller homofobi, det behövs liknande satsningar vad gäller transfobin i samhället. Det verkar också som det, trots satsningar på HBT-kompetensutbildning, fortfarande behövs bättre transkompetens inom rättsväsendet. Det är nämligen mycket svårt att hitta personer inom åklagarmyndigheten, polisen eller domstolarna som på allvar talar om transfobi och transpersoner, när det händer förekommer det oftast bara som en bisats när man talar om homofobi eller HBT-personer.

Slutligen behövs det också ett bättre omhändertagande av transpersoner som är brottsoffer. Att bli utsatt för ett brott på grund av sin innersta identitet är skrämmande och kan leda till långtgående konsekvenser för den enskilde. Därför måste samhället bli bättre på att stödja och hjälpa transpersoner som utästts för hatbortt. Ett sätt att göra det är att se till att både poliser och samtliga brottsofferjourer ges utbildning i transkompetens.

Etiketter: , , , , , ,

0 Comments:

Skicka en kommentar

Links to this post:

Skapa en länk

<< Home