Tvångssteriliseringarna avskaffas - kampen för upprättelse börjar
Idag slutar Sverige att tvångssterilisera människor. I en
dom från kammarrätten som nu vinner laga kraft fastslås att den som vill byta
juridiskt kön inte längre ska tvingas till ingreppet. Därmed blir det steriliseringskrav som fortfarande står kvar i
könstillhörighetslagen olagligt att tillämpa. Ett 41 år långt övergrepp går mot sitt slut, och Sverige ansluter sig till de länder som gått före och avskaffat tvångssteriliseringarna av transsexuella.
Det har tagit
många år och kostat oss enormt mycket, men nu är vi äntligen här. De som kommer efter oss ska inte längre behöva göra avkall på sin önskan att bli föräldrar, bara för att de råkar ha en inre könsidentitet och en kropp som inte riktigt stämmer överens. De ska få rätt att leva som sig själva, med fungerande ID-kort, och ändå tillåtas skaffa barn.
Det är min förhoppning att staten nu också, när rättsväsendet konstaterat brottet mot mänskliga rättigheter, äntligen ser och erkänner de brott man gjort sig skyldig till. Vi måste ha samma rätt till skadestånd som de som tvångssteriliserades med hjälp av administrativt tvång 1934 - 1975. De kvinnor som fick "välja" på tillstånd till att göra abort eller slippa steriliseras, de som fick "välja" på att slippa steriliseras eller för evigt fortsätta vara inlåst på sinneslöansalter, de epileptiker om bara kunde få tillstånd att gifta sig genom att gå med på sterilisering.
Juridiskt sätt är förfarandena helt lika , och lidandet är lika stort.
Vägen till att avskaffa tvångssteriliseringarna har varit lång och kantats av svikna löften. Redan sommaren 2010 fanns det parlamentarisk majoritet för en lagändring, men regeringen drog frågan i extremt segdragen långbänk för att hålla Kristdemokraterna nöjda. Resultatet har blivit att ännu fler människor för alltid har förlorat sin möjlighet att skaffa biologiska barn. Den mycket stora majoriteten har inte haft möjlighet att frysa ned
könsceller, än mindre fått hjälp att göra det. Många hade inga barn
innan men längtar nu efter barn. Men de kommer aldrig kunna bli biologiska föräldrar. Det är ett övergrepp som aldrig kan gottgöras, någonsin. Regeringen saktfärdighet har också inneburit ett förlängt lidande för alla de som lever som sitt självidentifierade kön, men valt att undvika att byta juridiskt kön eftersom de inte vill sterilisera sig. De har tvingats leva med felkönade ID-kort, med allt vad det innebär av vardagsproblem och risken för hot och våld, betydligt mycket längre än nödvändigt. Och allt detta enbart på grund av regeringen interna kohandel.
Nu är frågan slutligt är avgjord. Domstolen har citerat Europakonventionen och gett regeringen smäll på fingrarna. Efter alla svikna löften, allt förhalande, alla haranger om att det inte handlar om "riktiga" tvångsteriliseringar så känns Kammarättens konstaterande underbart uppfriskande i sin torra juristprosa:
"Enligt Kammarrättens bedömning innebär steriliseringskravet därmed ett sådant integritetskränkande ingrepp som inte kan anses förenligt med 2 kap. 6 § RF och artikel 8 i Europakonventionen. Vidare riktar sig kravet på sterilisering enbart till transsexuella personer. Att ställa upp ett så ingripande krav för en viss grupp innebär att könstillhörighetslagens krav även måste anses stå i strid med diskrimineringsförbudet i Europakonventionens artikel 14" Det om gjorts kan inte göras ogjort. Hundratals människor kommer fortsätta att lida för att de tvångssteriliserades. Det som går att göra är att be om ursäkt, och ge upprättelse i form av skadestånd. Generellt, till alla som drabbats. Det är den enda anständiga vägen för regeringen. Transpersoners rättigheter är mänskliga rättigheter.
Rasismen är problemet, SD symptomet
Nu duggar de feta tidningsrubrikerna tätt om "avslöjandet" att SD är
rasister. Men SD och företrädare som Almqvist och Ekeroth är inte
problemen, de är symptomen. Symptomen på den rasism vi inte velat se och
som vi måste börja bekämpa, med långsiktiga insatser, inte snabba och
enkla tidningsrubriker
Så har då media ”avslöjat” det som vi alla
visste, att Sd är rasister. Från alla håll går drevet igång och både
nyhetsredaktörer och frilansande samhällsdebattörer gör sitt för att
fördöma och synas i ramljuset. Ibland kanske framförallt det sistnämnda,
och jag är medveten om att jag själv givetvis bidrar till den trenden
genom detta inlägg.
Men det finns en mycket viktigare lärdom att
dra av Sd-skandalen än att SD är rasister. Lärdomen att Almqvist inte är
problemet, utan symptomet. Inte ens SD är problemet. Utan de väljare
som röstade på dem skulle partiet inte ha den makt de har idag. Det är
rasismen och fascismen som ideologi som är problemet, och det är den som
måste bekämpas. Och det görs inte med svarta mediarubriker om
”avslöjanden” utan med långsiktigt och strategiskt förändringsarbete på
nationell nivå.
För att motverka rasism behövs
långsiktiga och strategiska folkbildnings- och informationsinsatser.
Värderingar hos hela grupper ändras inte över en natt. Men som det ser
ut idag består mycket av det antirasistiska arbetet i det civila
samhället av brandkårsutryckningar och ad hoc-lösningar, eftersom större
delen av den statliga finansieringen är projektbaserad och fokuserar
just på tillfälliga insatser. Det är inte rätt väg att gå. Ska vi komma
åt problemet, rasismen och generell främlingsfientlighet, måste vi satsa
långsiktigt, med långsiktig finansiering.
Det behövs
tydliga strategier och satsningar inte bara inom frivilligsverige, utan
även inom statlig och kommunal förvaltning, områden som de senare åren
släpat efter i sitt likabehandlingssarbete. Vi behöver en fast bas av
ett bättre föredöme än idag hos myndigheter, med rejäla
informationsinsatser gentemot medborgarna, internutbildningar och bättre
styrdokument. Och vi behöver det civila samhället, med folkbildning om
varför Sverige tjänar på invandring, och vilka utmaningar som ligger i
att förändra ett land, en ort eller ett företag från en monokultur till
en mångkultur. För det är givetvis inte oproblematiskt, inga kulturella
förändringar sker utan att några tycker det är jobbigt. Men det är
absolut nödvändigt, Sverige klarar sig inte utan den kontinuerliga
tillväxt av kompetens och resurser som invandringen innebär. Vi lever i
en global tidsålder, vi kan inte isolera oss. Det ligger också en
framtidstro och glädje i detta, att vi alla som människor behöver
varandra.
Vi måste också bli mycket
bättre på värdegrundsarbete. Samhällsdebatten bör inte tillåtas handla
om flyktingar och invandring utan att också tala om mänskliga
rättigheter, likabehandling och vad man menar med människovärde. Det är
när media tillåter rasisterna att sätta agendan och tala om människor
som om det enbart handlade om kronor och ören som vi förlorar kampen. Vi
bör inte ”ta debatten” på det sättet, precis som
Henrik Arnstad skrev i Dagens Nyheter. Att diskutera invandringspolitik med SD och ge dem problemformuleringsföreträdet, det är inte modigt, det är idiotiskt.
Däremot
måste vi diskutera med deras väljare. Vi måste diskutera med, inte mot,
de som idag känner att det är okey att sätta stopp för böneutrop, att
kräva att kvinnor tar av sig slöjan, att vägra anlita tolk, att kalla
brottsoffer för blatte, att vägra servera alternativ till fläskköttet,
att kalla romer för tjuvar eller afrosvenskar för negrer. Vi måste
lyssna, förklara och upprepa igen och igen, varför det är så viktigt med
alla människors lika värde, vad mänskliga rättigheter handlar om i
praktiken, vad likabehandling innebär och varför vi alla tjänar på det.
Varför det är livsviktigt i ett samhälle. Bara så kan vi förändra, i det
långa loppet.Och vi måste lyssna på otryggheten, på
rädslan, som så ofta är det som ligger till grund för viljan att utse
syndabockar. Otrygga människor sluter sig så lätt samman genom att hitta
en gemensam fiende, det blir en lätt utväg. Och det blir lätt så att
man tar den fiende som är svagast och känns mest annorlunda, invandrare.
Istället för de som kanske är grunden för otryggheten,
företagsledningen som flyttade verksamheten bort från orten,
kommunledningen som försämrade närsjukvården eller regeringen som
försämrade A-kassan. Om otryggheten elemineras, om klassklyftorna slutar
växa och istället minskar, om människor kan känna sig trygga med att de
kommer ha mat på bordet, ha råd med sjukvård och mediciner och slipper
flytta även om de förlorar jobbet eller blir långtidssjukskrivna, ja då
försvinner mycket av grunden för rasismen. Trygga människor orkar vara
solidariska, även när de har det tufft.
Almqvist, Ekeroth
och SD är bara symptomen. Det är rasismen som är problemet, och det är
den som måste bekämpas. Vi har alla ett ansvar, att stå emot rasisternas
propaganda och ge korrekt information, att föra samtal om mänskliga
rättigheter och likabehandling och att motverka klassklyftor och
otrygghet. Och vi måste satsa rätt, på långsiktigheten, istället för att
peka finger åt det monster vi alla varit med och skapat, genom att
ignorera problemet.
Yttrandefrihet - debatt under hot
Jag har på sista tiden läst lite fler bloggar och debattinlägg av kvinnliga feminister än jag brukar. Inte för att jag inte läste dem förut, för det gör jag tämligen regelbundet, utan för att jag läst lite mindre inom andra ämnen och fokuserat mer på just jämställdhet på senaste tiden.
Förklaringen är enkel,
Assangefallet.
Som intresserar mig, på flera plan. Givetvis även vad gäller yttrandefrihetsfrågorna och rättssäkerhetsfrågorna, men först och främst ur jämställdhetssynpunkt. Eftersom fallet handlar om en brottsmisstanke rörande sexuellt våld. Sexuellt våld är sällan något man sysslar mycket med när man arbetar med jämställdhet på arbetsplatser. Det arbetet fokuserar på jämställdhetsplaner, likalöner, arbetsvillkor för gravida och föräldralediga osv. Inte sällan glöms de allvarligare bitarna om trakasserier och sexuella trakasserier/sexuellt våld bort. Men, det finns även på arbetsplatser, och det är förmodligen vanligare än många arbetsgivare tror.
Men framför allt handlar det sexuella våldet om det våld som sker mellan personer som redan har en relation, eller har haft. En partner, eller en fd partner, slår och våldför sig sexuellt på den andra. Och som det är betydligt många
fler kvinnor än män som utsätts för sexualbrott, och nästan uteslutande män (
2954 män resp. 63 kvinnor misstänkta år 2010) som begår sexualbrott är det rimligt att tala om ett starkt förtryck av kvinnor mha sexuellt våld eller hot om sexuellt våld. När det handlar om sexuella förolämpningar, sexuella trakasserier och sexuella hot är de dessutom mycket tydligt närvarande konstant i det offentliga rummet, i form av allt från ett framkastat "hora" till en servitris som ogillas till tafsanden på kvinnor på tunnelbanan.
Hot om sexuellt våld påverkar yttrandefriheten, för främst kvinnor. Det blir återigen fruktansvärt tydligt när jag läser hur kvinna efter kvinna blir utsatt för helt absurda mängder verbala hot, hot som mycket ofta har en sexuell underton. Orsaken? Att de
har haft mage att på sin blogg uttala sin åsikt om jämställdhet, eller just nu, om Assangefallet. Jag är rätt säker på att vilken man som helst skulle tycka att det vore fruktansvärt upprörande om de själva drabbades av den outtröttliga skitflod av förolämpningar, hat och hot som många kvinnliga bloggare drabbas av. Från män. Män som inte ens vågar ta en öppen debatt, som är helt anonyma.
Den här typen av fega skitstövlar gömmer sig bakom alla oss andra män. Gömmer sig bakom alla de män som inte vill se vad de gör, som inte vill ta sin del av ansvaret för att peka ut dem och få stopp på vidrigheterna. Som skruvar på sig om någon manlig medarbetares kränkande attityd och "skämt" om kvinnor tas upp på personalmötet. Som aldrig själva skulle säga eller göra något sådant, men som inte riktigt tycker det behöver göras sån affär av det. Som tycker att
"grabbar är ju ändå grabbar", att
"litegrann får man nog ta som tjej i en mansdominerad bransch" och som ser lite ovälkommet tafsande som något som inte är så allvarligt.
Jag önskar att den som aldrig har funderat över hur det anonyma hatet, både det med och utan sexuella undertoner, påverkar dem som drabbas av det, läste exempelvis
My Vingrens blogginlägg. Och funderade över vad som
"händer med demokratin, yttrandefriheten och för den sakens skull, jämställdheten, när offentliga uttalanden från feminister per automatik genererar dödshot och allvarliga sexuella trakasserier?"
Reflektera sen gärna över att det faktum att den här typen av hat inte drabbar män som uttalar sig om jämställdhet, eller om Assangefallet, eller som kallar sig feminister. Jag är feminist, och det är jag stolt över. Inte sjutton drabbas jag av det som drabbar kvinnliga feminister. När jag drabbas är det istället som transperson och bög, vilket är inte så lite talande. Men just de sexuella hoten och kräkningarna drabbar inte mig, någonsin. Jag är man, och min sexualitet bör därför enligt normen inte kränkas.
Reflektera också gärna över vad denna skillnad mellan manliga och kvinnliga feminister, manliga och kvinnliga debattörer, säger om vårt samhälle och vår yttrandefrihet. Om det betyder något att Pär Ström och Ebba-Witt Brattström har så olika villkor. Det borde inte vara så här. Det behövs fler män som säger ifrån, för vi vill inte ha det här samhället, eller hur?
Etiketter: Assange, bloggare, feminism, jämställdhet, näthat, yttrandefrihet
Myths about the Assange case
Since I realised there are some myths widely spread in the Assange case, not only by the common internet mob but even by swedish journalists, I´ll try to correct some of them for my englishspeaking readers. I´m sorry for some of the sources being avalible in swedish only, try Google Translate for checking I´ve done my homework. I´m also sorry for any misspelling, feel free to correct me.
Myths about the extradition
Sweden would hand Assange over to United States, to possible death penalty or torture.
No. Sweden is bound by EU and ECHR law not to extradite in circumstances where there is any risk of the death penalty or torture. There would be no extradition to the United States in such circumstances.
Sources:
Mark Klamberg, doctor in Public International Law for legal sources, and
David Allan Green, journalist and
Francis FitzGibbon,
QC in London.
Sweden would ignore the law and hand Assange over anyway, look at the case with the two Egyptians Sweden handed over to USA.
The cases are not similar, and it´s not likely the same thing will happen again. That case was handled outside the legal system, and the people involved thought itwould pass unnoticed. The Assange case has so far been handled inside the legal system, and has got much attention in media.
See:
Mark Klamberg, and his answer 11.48 today
Assange is more likely to be extradited to USA from Sweden than the United Kingdom
No. Because the extradition order doesn´t cover handling Assange over to USA. So an extradition to USA would require the consent of both Sweden and the United Kingdom.
Sources:
Mark Klamberg, ,
David Allan Green,
Francis FitzGibbon
Sweden should guarantee that there be no extradition to USA.
It wouldn´t be possible for the swedish government to do that. And even if they did, the decision wouldn´t be valid. Cases about extradition has to be tried by the Supreme Court. If they says yes, the goverment still can say no after that, but it doesnt work the other way.
Sources:
Mark Klamberg
Sweden should interrogate Assange in Great Brittain.
That might be possible, but the opinion differs.
David Allan Green says it´s impossible, he claims Assange is asked for by Sweden not only for interrogation but in fact detained. Which is true, he is detained in absentia on suspicion of rape and unlawful coercion.
However, Mark Klamberg seems to think it is possible to interrogate him in London. But says it´s not the standard procedure and that there is a struggle on the control over the investigation, a struggle the swedish police and prosecutor don´t want to loose.
I agree with his assassment, and I want to add I dont´t like the idé a suspected sex offenders gets special treatment just because he´s famous.
Sources:
Mark Klamberg, see his answer 11.08 today
It´s much safer for Assange in Ecuador than in Sweden, when it comes to extradition to USA
Doubtful.
It´s true Sweden does not have a extradition treaty with Ecuador. But United States has. Ecuador is also, this year, evicting an ex-government worker from Belarus who has enjoyed three years of political asylum status in Ecuador. What he may encounter in Russia is hardly better than Assange may face in the USA.
When it comes to
Freedom of Speech,
Ecuador is one of the worse countries in the world, with many imprisoned journalists in recent years. If Assange critizises President Correa, he might very well end up as them. One who has criticized Assange's, and Wikileaks, dealing with such shadowy rulers as the Ecuadorian President is
Anna Troberg, leader of the swedish Pirate Party. She claims that Assange's actions in this matter hurt Wikileaks
Sources:
Swedish Ministry for Foreign Affairs/SVT,
Treaties in force, Part 1, bilateral treaties and other agreement, side 83,
Der Spiegel , Amnesty International,
Reporters without Borders
Myths about the Swedish legal system
It is strange that a prosecutor closes the case and another resumes investigation
I´t happens in 11% of all closed cases where the plaintiffs askes for it to be reopened. My guess is thats not uncommon in other western countries either.
Source: DN/
/Claes Borgström, lawyer and counsel for the injured party.
It is strange to ask a person in custody when he never been in conflict with the law before.
No. It´s standard procedure to ask a person in custody for interrogations, if he´s not living in Sweden permanently. Even if the suspected offense is only about shoplifting.
Source: DN/
/Claes Borgström.
The case and the evidence is very weak.
Both the District Court and the Svea Court of Appeal held that there was probable cause to request Assange arrested for rape,unlawful coercion and sexual molestation. That means, one prosecutor and two courts had the same opinion, and one prosecutor didn´t. This suggests that neither the case nor the evidence is weaker than otherwise.
Source: DN/
/Claes Borgström.
The prosecutor did not bother to interrogate Assange while he was still in Sweden.
The prosecutor Marianne Ny did on several occasions unsuccessfully sought to obtain a hearing, during the five weeks he remained in Sweden.
Source: DN/
/Claes Borgström.
It is strange to send out an European Arrest Warrent to bring an alleged rapists to the Swedish legal system.
No. Sweden has done so for years, in former rape cases.
Source:
Mårten Schultz, Professor in Private Law
Myths about conflict of interest
The prosecutor Marianne Ny and the counsel for the injured party,Cleas Borgström, are old buddies.
False. They are both lawyers, and have therefore met briefly twice in the job over the years, nothing else.
Source: DN/
/Claes Borgström.
The counsel for the injured party, Cleas Borgström, is Social Democrat and has a law firm together with the former Minister of Justice Thomas Bodström, also Social Democrat. And one of the victims are Social Democrat.
True. But what has that to do with the case? Thomas Bodström or the Socialdemocrats are not involved in the case.
Cleas Borgström volonteered to represent the women
False. He was asked for by the women. A rather natural choiche, Cleas Borgström is a well known lawyer in rape cases.
Source: DN/
/Claes Borgström.
The police received the notification is a Social Democrat and do know the victims.
She is a Social Democrat, and know at least one of the victims, yes. But, she didn´t interrogate that victim. A policeman in Sweden must receive a police report if someone wants to leave one.
Source: The detention memorandum
Myths about the crime, the case and the victims
Assange is facing a show trial over the journalism of WikiLeaks.
No, he is dodging allegations of rape.
Assange is suspected for an imaginary crime, sex-by-surprise, and/or for having sex without a condom
No. The European arrest warrent is about rape, sexual molestation and unlawful coercion. He's accused of pinning one woman's arms and using his body weight to
hold her down during one alleged assault, and of raping a woman while
she was sleeping.
The sex-by-surprise-theories and the "missing-condom-crime" seems to be a product of the fantasies of Assange's lawyer. Probably based on the fact that one of the reasons the women didn´t want to have sex with him was that he insisted on having sex without condoms, and is accused of intentionally tear a condom apart and didnt want to make a hiv-test when asked to.
Source:
The Guardian,
Newser/Mark Stephens, Assanges lawyer , The detention memorandum
It wasn´t rape because the intercourse started of as consencual sex.
In United States, that might acutally be the case, in legal terms. (If that is what women raped in USA thinks is another story...) But
in Sweden, non concensual intercourse is still a rape, even if the sex started of as consensual.
And, as I said, he's accused of raping a woman while she was sleeping. According to the detention memorandum they had have concensual intercourse earlier. But later on, she
woke up by Assange penetrating her.
Source:
Jessica Valenti/The Washington Post, Svea Court Case 2007-10 - 16 in case B 3806-07 p 9 "The Stureplan Case".
"The prosecutor has not asked to see Julian, never asked to interview him, and he hasn't been charged with anything."
According to Newser, this was said by
Mark Stephens, Assange's lawyer, the third of December 2010. Two weeks earlier, the 20th of November, an
international arrest warrant for Assange was issued by Swedish police via Interpol. One should think a lawyer would understand that that mean the prosecutor wants to see Assange...
The victims did intentionally took contact with Assange
Yes, they did. But that has nothing to do with if he is guilty of sexual abuse or not.
The second victim, miss A, did file a report only after she found out Assange earlier had sex with her friend, the first victim, Miss B. Because of Miss A being angry at Assange out of his infidelity.
It is true she reported the crime only after she learned that Miss B had also< been victim of Assange.
But, none of the victims mentions infidelity in the detention memorandum. Neither doe´s they say anything about them being in love with Assange or having regarded the whole thing as serious relationships
The infidelity-myth sems to be a product form the internet mob, after they found an older blogpost by Miss A. In the blogpost she seems very angry at another partner, cheating on her or maybe a friend she cared about, and talks about the best way of getting revenge. There is no connection to the Assange case in the blogpost. Neither is there anything about make false accusations about rape. Step 1 in the "revenge list" says:
"Consider very carefully if you really must take revenge. It's almost always better to forgive than to revenge."
Source: The detention memorandum, the blogpost
**********
Disclaimer: Since I´m a Social Democrat and live in Stockholm, as well as one of the victims, the counsel for the injured party and one of the policemen, of course I "know" them all. But, I´ve never worked with them, we are not close friends and I´ve never spoked with them about the case. I don´t know the first victim at all and the last time I met the second victim IRL was probably over a year ago.
The information I mediates comes from the dentention memorandum, media and swedish and international law sources, nothing else.
Etiketter: Assange, asylum, Ecuador, extradition, justice, myths
Som man ropar får man svar, Sara Skyttedal...
Jag funderade ett tag på ett seriöst inlägg för att bemöta Sara Skyttedals dumheter. Men andra har redan gjort detta på ett föredömligt sätt och det är trots allt sommar och pride och politik behöver inte alltid vara gravallvarligt. Så jag ger istället Sara Skyttedal och KDU det svar hon förtjänar, i samma stil som hennes egna idiotiska inlägg.
*****************
KDU är en belastning för kristdemokraterna
Stockholm Pride är åter igång och som ett brev på posten dyker KDUs udda åsikter upp. Åsikter som bara delas av en mycket liten minoritet av befolkningen om man ska tro väljarsiffrorna. KDU gör heller inget för att bättra på dem, tvärtom.
Ungdomsförbundet har länge varit en belastning för moderförbundet, och svåra att styra. Man har skämt ut sig med sin
seglats med "Ship to Visby" under Almedalsveckan, för att sjösätta politiska förnödenheter. Konspirationsteorierna om
påstådda förtryckande socialistiska blockeringar hos makthavarna, blockeringar som påstås
hålla "verklighetens folk" tillbaka ligger dessutom oftast i nivå med McCharthy, och sprids av förbundets ledning, helt obekymrat om vilka konsekvenser detta får för moderpartiets möjligheter att framstå som seriösa. Och inte blir det bättre av att framstående företrädare för KDU utmärker sig genom att
bedriva politik genom att dela ut korv iförd läppstift och rött nagellack direkt.
Man kan också på goda grunder fundera över om KDU sedan länge är kapat
av nationalistiska och högerextrema krafter. En av de mer tongivande
ordföringarna på senare år är Charlie Weimers, grundaren av det
högerextrema
nätverket Engelbrekt. Andra högerextrema åsikter som framförts är exempelvis att
integrationspolitiken är korkad och shahen av Iran var en framstående man värd att hylla.
Man har också varit upprörd över SVTs påstådda "smutskastning" av Putin när man beskrev valfusket i Ryssland och två framstående KDUare skapade rubriker när de
slog vad om att det var islamister som låg bakom terrordådet i Norge juli 2011. Faktum är att KDU uppfattas som så extremhöger att
SDU gärna vill se ett sammangående! Våldsromantiken hänger gärna i luften när KDU är närvarande, som när deras vice ordförande tycker att
"huvuden ska rulla" och när han, via en annan organisation,
skickar en blodig hängd docka till handelskammaren i Västerbotten .
Man kan fråga sig om det är rädslan för repressalier som gör att KD inte tar itu med gatstenshögern i ungdomsförbundet.
Kristdemokratin bakåtsträvande idéer inleddes med ett värnande om traditionella värden, ifrågasättandet av framåtskridande i form av liberalisering av synen på familj och sexualitet och ett försvar för religionens koppling till staten. Nu har det lett till betydligt större konsekvenser. En legitim kamp för att få leva sina liv enligt en extremt konservativ kristen kärnfamiljsnorm har övergått till att denna norm ska påtvingas alla och envar. När det nu dyker upp grupperingar som vill att kristdemokraterna ska bli en konventionell högerextrem, våldsbejakande, diktaturkramande och kunskapsföraktade religiös sekt är det på något sätt en naturlig utveckling.
Samtidigt blir också den religiösa fanatismen allt tydligare inom rörelsen. Rent kunskapsförakt blandas med en högst omodern och avvikande syn på jämställdhet och en victoriansk sexualskräck som skulle gjort drottningen själv grön av avund.
Också här är KDU bland de mest extrema, med företrädare som har
hävdat att kvinnor har en slags "omsorgsgener" som inte män har ,
tror på kreationism framför vetenskap ,
menar att folk ska låta bli abort och ta ansvar sin omoraliskt lössläppta sexualitet istället ,
ogillar att utländska kvinnor kan få hjälp med abort i Sverige och t
ycker att lösningen på mäns våld mot kvinnor är att stänga riksdagen .
Ett tungt ansvar vilar onekligen på de mer klassiskt skolade
kristdemokraterna. Man måste stoppa utvecklingen och hantera de
högerextrema grupperingarna och de religiösa fanatikerna i de egna
leden.
Om de mer sansade kristdemokraterna tar en diskussion om KDUs roll i rörelsen kan det förhoppningsvis leda till en mer
mångsidig debatt om vad syftet med ett ungdomsförbund egentligen är. Frågeställningen
kan förefalla banal, men det är en grundläggande frågeställning som
måste dryftas. Man skulle kunna tro att ungdomsförbundets huvuduppgift är att på ett lite mer radikalt sätt driva kristdemokratisk politik.
Men i stället har KDU utvecklats till ett redskap för högerextremister och bigotta religiösa fanatiker som för fram sin extrema agenda.. En agenda
som implementeras med provokation som verktyg. Det är med den bakgrunden
vi måste se utspel som Ship-to-Visby, medlemskap i extrema organisationer som Livets Ord, Ja till livet och Engelbrekt, hotfulla uttalanden och vurmandet för kreationism och kampanjer som
Bevara äktenskapet .
Att detta ökar stigmatiseringen av mer normala kristna
förefaller närmast självskrivet. Men det innebär också en lång rad andra
problem. KDU och ibland även KDs, nuvarande diskurs innebär för det första en
politisering av det privata. Man vill gripa in på ett mycket djupgående plan i folks privatliv, och från statligt håll besluta om kvinnor verkligen ska få avgöra själva om de vill vara gravida och huruvida vissa människor ska få gifta sig eller adoptera barn.
Stora delar av rörelsen vill till och med tvångssterilisera vissa människor, i en klassisk repris på trettiotalets stöveltramp! En politiserad vardag är första steget mot politisk
klåfingrighet. Sexualiteten är, och måste förbli, den enskildes
angelägenhet.
Men framför allt är KDUs extrema
agenda, med ett krig mot allt vad liberalism och människovärde heter,
något som det finns all anledning att ifrågasätta. Många människor bär på en övertygelse om att religiös fanatism och stränga normer som pekar ut vissa människor som felaktiga och "syndiga" till sin natur utesluter en mängd människor från det demokratiska samhället, och att detta är ett grundläggande problem i strävan efter ett bättre samhälle. Det är mot den bakgrunden många ofta finner anledning
att vara kritiska mot exempelvis KD och KDU. Men det som verkligt är
beklämmande i sammanhanget är att alla normala kristna hänsynslöst
utnyttjas för att föra fram denna agenda. Med provokationer som redskap
stigmatiseras kristna i högerextremismens och den religiösa fanatismens namn. Det är ovärdigt.
Hur vore det om KDU i stället försökte
arbeta för att övertala medelsvensson om att kristdemokrater är som alla
andra, med reservation för sin lite mer speciella inställning till religion och sexualliv? Den nuvarande agendan verkar
snarare handla om att skapa en bild av partiets medlemmar som en kunskapsföraktande,
gapig och allmänt avvikande grupp med extrema och våldsbejakande åsikter. Det skulle inte
behöva vara så.
************
* fotnot: Nej, jag föraktar varken Sara Skyttedal eller KDU. Om du blir upprörd, läs först Saras inlägg om Pride, så klarnar bilden...:)*
Etiketter: HBT, Kd, KDU, Pride, sara skyttedal
Örebromålet - rättsliga kommentarer
Örbro tingsrätts dom där de frikände en våldäktsman från försök till våldtäkt, med hänvisning till att offret var biologiskt en man (vilket bara delvis stämmer, men könsorganen var manliga) och våldtäktsmannens brottsplan var att våldta en kvinna nådde igår media, och är vid det här laget en
internationell nyhet. Både
RFSU och
RFSL är rejält upprörda, och transsamhället är arga och fasar för ren rättslöshet.
En del kommentarer från jurister har vid det här laget dykt upp, både från
Linnea Wegerstad, doktorand i straffrätt vid Lunds Universitet och från min gamla straffrättsprofessor,
Josef Zila. som numera är professor i straffrätt vid Örebro Universitet.
Josef Zila går på åklagarens linje, och menar att det nog ändå var ett straffbart otjänligt försök.
"– Han var ju helt säker på att han attackerade en kvinna. Men det var
bara en slump att det visade sig vara en man. Därmed finns det utrymme
för att döma honom, säger Josef Zila."Han säger också att:
– 61-åringen har gett sig in på något som inte kunnat fullbordas på grund av hans sexuella läggning. Jag delar inte Zilas åsikt. Det är visserligen en lösning på det problem åklagaren tycker sig se. Men det är en usel lösning, eftersom det kvarlämnar ett problem med andra fall där gärningsmannen uppger ett syfte mer specifikt än brottsbeskrivningen, och hävdar en brottsplan som bara omfattar det specifika syftet.
Kan man i så fall frias för mordförsök på fel person, stöldförsök av bil av fel modell, bankrånsförsök av fel bank? Det blir en knepig rättsutveckling är jag rädd.
Zilas åsikt om gärningsmannens sexuella läggning är en slutsats inte ens rätten uttalar i domen, även om man väl får anta att det var det som var tanken. Men det är här det blir riktigt knepigt. Zila, och rätten får man anta, tycks utgå antingen från att inga heterosexuella män idkar penetrerande analsex eller oralsex, alternativt att inga heterosexuella män vill ha sex med transkvinnor med penis. Samtidigt visar sexualvaneundersökningar att gruppen har både anal- och oralsex. Dessutom finns internationella studier som visar att transkvinnor, med penis, våldtas av män, heterosexuella män.
Men det stora problemet med Zilas, och åklagarens, lösning är att det öppnar för att det är helt okey att se på en överfallsvåldtäkt som en rent sexuell handling. Som om det skulle ha varit desperat kåthet som fick våldäktsmannen att ge sig på offret, i en portuppgång mitt i natten. Här blir det farligt. De sexuella preferenser som kan fria en våldtäktsman är mycket lätta att fabricera i rätten, om det visar sig att offret avviker från normen. För de antas vara självklara. Medan en person som försöker våldta en biologiskt född kvinna, men i rätten hävdar att han trodde det var en transkvinna, han lär inte bli trodd. Trots att han också borde gå fri, enligt tingsrättens logik.
Det är också farligt när jurister sänder signaler att våldtäkter bör ses som handlingar som drivs av sexuella begär snarare än av aggression och maktbegär. För det normaliserar våldtäkter och indikerar att åtminstone vissa våldtäkter bör samhället ha mer förståelse för, eftersom det ju finns ett viktigt sexuellt behov hos gärningsmannen. Jag hoppas de flesta moderna män i Sverige inte betraktar sig själva och sexualitet som något som är okontrollerbart och djuriskt, som något som kvinnor måste skydda sig mot. Men tydligen gäller det ännu inte alla, ens inom rättsväsendet.
Linneas Wegerstads resonemang känns mer rimligt.
Hon säger att hon inte förstår varför man lägger en sådan betoning på kön som man gör i domen, och påpekar att våldtäktslagstiftningen ju är könsneutral. Hon säger också:
- Om uppsåtet att våldta en person finns där, så räcker det. Man behöver inte göra den där uppdelningen mellan man och kvinna. Just eftersom våldtäktsparagrafen är könsneutral.Wegerstads tanke känns som en mycket bättre lösning. För tanken att det skulle ens finnas ett problem är det som i grunden är problemet i fallet.
Syftet var att våldta en person och brottsplanen täcker rekvisiten för våldtäkt. Det borde inte behöva vara knepigare än så. Skulle sen försvaret hävda att just denna man, till skillnad från andra män, har så stora aversioner mot transkvinnor eller anal-/oralsex att våldtäkten aldrig skulle hade ägt rum, ja då börjar otjänligt försök vara relevant att diskutera. Men inte inte förr.
Transkvinnor kan inte våldtas!
Örebro tingsrätt friade igår en våldtäktsman för försök till våldtäkt, med motiveringen att försöket aldrig hade kunnat leda till fullbordat brott. Gärningsmannen dömdes däremot för misshandel till fyra månader och skadestånd. Detta med
otjänligt försök är i sig inget märkligt, försök som inte enbart av tillfälliga omständigheter inte hade kunnat leda till fullbordade brott ska inte leda till straffansvar. Det som är upprörande är att orsaken till att rätten inte anser att brottet hade kunnat fullbordas var att offret, en transkvinna, saknade vagina.
Offret var alltså kvinna både socialt och utseendemässigt och identifierade sig som kvinna. Däremot hade hon inte genomgått könskorrigerande kirurgi av genitalier. Huruvida hon var man eller kvinna juridiskt framgår inte av domen, hennes personuppgifter är sekretessbelagda. Men att alla inblandade, inklusive våldtäktsmannen, uppfattar henne som kvinna framgår.
Ur domen:
"Det finns inget i målet som tyder på att Behres avsikt, hans ”brottsplan”, varit annan än att våldta målsäganden i hennes egenskap av kvinna. Det finns vidare i målet inget som tyder på att Behre haft för avsikt att angripa vem som helst. I stället synes han, av för tingsrätten okänd anledning, ha kommit att angripa just målsäganden. När nu målsäganden varit en man har detta inneburit att Behres avsikter, så som tingsrätten uppfattat dem, aldrig skulle kunna leda till fullbordat brott. Försöket har därför, enligt tingsrättens bedömning, varit otjänligt. Åtalet för försök till våldtäkt kan därför inte bifallas. I stället ska Behre dömas för den misshandel som hans otjänliga försök innehållit."
Rätten tyck ha resonerat så här:
Våldtäktsmannens avsikt var att våldta en kvinna, med vagina. Alternativt våldta en kvinna vaginalt. Hade han inte avbrutits så hade han, när han väl lyckats dra av henne byxorna häpet utbrustit:
- Nämen, du har ju ingen vagina!
Och artigt gått därifrån, utan att avsluta våldtäkten.
Det är inte ett särskilt troligt förlopp. Det är inte heller så att det finns ett särskilt brott som heter våldtäkt mot kvinnor med vagina, som alltså då inte kunde slutföras. Utan brottet heter våldtäkt, och givetvis kan en våldtäkt i juridisk mening utföras både analt, oralt och vaginalt. Att även kvinnor, inte enbart män, våldtas analt vet vi också, samt att transkvinnor våldtas av heterosexuella män, både vaginalt, analt och oralt.
Frågan är då varför detta som ju uppenbarligen kan hända i andra fall ändå aldrig skulle ha kunnat hända i detta fall? Rättens förklaring är att brottsplanen omfattade enbart våldtäkt av kvinna, underförstått då vaginal våldtäkt på kvinna med vagina. Frågan är varför.
Var gärningsmannen så inställd på att det var vaginalsex han var ute efter att inget annat hade accepterats? Handlade det alltså om att han var desperat kåt, inte om maktmissbruk som ju är den vanliga förklaringen till överfallsvåldtäkter?
Var gärningsmannen så fobisk inför transkvinnor att förekomsten av en annorlunda kropp hade fått honom att sluta våldta henne? Trots att just transfobi och hat mot transpersoner snarare brukar ses som förklaringen till att män våldtar transkvinnor, inte att de låter bli?
Ogillade gärningsmannen anal- och oralsex så mycket att han inte hade fortsatt med den typen av våldtäkt? Till skillnad från majoriteten av alla män, som inte ogillar att penetrera analt eller bli avsugna?
Detta vet vi inget om, för detta resonerar rätten inte alls om. Man utgår liksom bara självklart från att eftersom våldtäktsmannen uppfattade offret som kvinna skulle han aldrig ha kunnat tänka sig att varken våldta henne analt eller oralt, och särskilt inte om hon visade sig ha en annorlunda kropp, tycks vara tanken. Det är en lite märklig slutsats om en person som börjar begå en överfallsvåldtäkt i en port, slänger omkull offret mot ett cykelställ, börjar slita av henne kläderna och slutar först sedan den fd pojkvännen ingriper rent handgripligt. Några större betänkligheter kring sin egen sexualmoral i övrigt verkar ju inte våldtäktsmannen haft, om man säger så...
Så spelar detta då någon roll? Han dömdes ju till fyra månaders fängelse ändå, och skall betala skadestånd. Ja, det gör det. Dels hade straffet blivit strängare om han även dömts för försök till våldtäkt, och skadeståndet till offret hade blivit högre.
Men framförallt, offret skulle sluppit att kränkas en andra gång, om domstolen hade sett det hon utsattes för som det det var, ett försök till våldtäkt. Hon hade blivit sedd och kunnat känna att hennes integritet inte är okey att kränka sexuellt bara för att hon är transkvinna. Hade sedan
rätten (och media!) respekterat hennes könsidentitet och inte kallat henne man hade hon säkert mått ännu bättre.
Den allvarliga slutsatsen av domen är tyvärr att
transkvinnor som inte genomgått genitaliekirurgi, de kan inte enligt rättsväsendet våldtas av män som uppfattar dem som kvinnor. När det inte krävs någon redovisning om varför ett försök skulle avbrytas för att våldtäktsmannen upptäcker en annorlunda kropp, då måste tanken vara att inga män någonsin skulle vilja våldta en transkvinna utan vagina. Då har heteronormen blivit en naturlag, en sanning som inte ens behöver förklaras. Det är farligt både för oss som inte omfattas av heteronormen, och det är farligt för rättstryggheten.
*******
Uppdatering:
Att döma av
denna intervju med juristdomaren i målet, Dan Sjöstedt, är det offrets juridiska kön som varit avgörande för rätten, i kombination med den fasta övertygelsen att våldtäktsmannen bara avsåg att våldta en kvinna. Hur man avgjorde att gärningsmannens avsikt var att våldta en juridisk kvinna (och inte en person han uppfattade som kvinna, en person med vagina, en person som definierade sig som kvinna eller att han avsåg att våldta just denna person, oavsett hur hennes kropp, sociala kön, juridiska kön eller könsidentitet såg ut) det framgår tyvärr inte. Varken i artikeln eller domen.
Varpå vi kan konstatera att en våldäktsman som som försöker våldta en kvinna med transsexuell bakgrund, som genomgått könkorrigerande kirurgi så hon har en vagina, men inte bytt personnummer, han går fri. Åtminstone om Sjöstedt får bestämma. För uppsåtet var ju att våldta en juridisk kvinna.
Det blir också en intressant praxis som akn utnyttjas av skickliga försvarare i framtiden. För kan man undkomma straffansvar för våldtäktsförsök genom att hänvisa till att man bara hade för avsikt att våldta en kvinna som också var juridisk kvinna ska man givetvis också undgå ansvar i den motsatta situationen. Alltså, den som försöker våldta en kvinna med uppsåtet att våldta en transkvinna ska inte dömas för våldtäktsförsök!
I det fallet lär väl försvaret få jobba med att bevisa uppsåtet en smula, till skillnad från i Örebrofallet där ju resomanget om kön och sexuella preferenser tycks vara rättens helt egna slutsatser.
Domen har målnummer B 2931-12 och kan beställas hos Örebro tingsrätt.
Media:
Nerikes Allehanda ,
SVD ,
GP ,
Västerbottenkuriren ,
Nyheterna Gotland, Expressen, Johan Hilton,
SVT Nyheter ,
Norran, Dagens Juridik , The Advocate , The Local
Bloggar:
Trollhare,
Living on the forks beneth the forks,
Intersektionell solidaritet,
